”California” heter ju ”Kalifornien” på svenska, medan ”Virginia” saknar översättning. Av detta drar jag slutsatsen att ”-ien”-ändelsen är den svenska, medan ”-ia” är mer exotisk. Slutsatsen förstärks av att många europeiska länder också slutar på ”-ien” (Italien, Storbitannien, Spanien, Transylvanien osv) medan de som slutar på ”-ia” ofta ligger längre bort (Colombia, Tanzania, Liberia). En snabb överblick visar att ”-ien-länderna” ligger i Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Oceanien, medan ”ia-länderna” ofta ligger i Sydamerika (undantaget Brasilien!) och Afrika söder om Nordafrika.

Jag ville förstås ha en förklaring till vad det här är för ändelser och varför länderna har fått den ändelse som de har. Men det var inte så lätt. Det enda jag kunde googla mig fram till var den här diskussionen, där det framgår att ”-ien” är en från början tysk ändelse, medan ”-ia” är latinsk. Den ursprungliga svenska är ”-iet” (Turkiet, Algeriet). Min språkkänsla säger mig att det stämmer, men att ”iet”-ändelsen är mer av en kvarleva, det skulle knappast kännas rätt att skapa ett nytt namn med den (Italiet?). Däremot skulle jag nog kunna vänja mig vid att säga Virginien, Tanzanien och Colombien. Men egentligen måste man väl säga att ”-ia” är så pass etablerad att den kan betraktas som svensk.

Men hur har det egentligen blivit såhär? Gissningsvis beror det på när ett namn har kommit in i språket, och hur ofta de används. Kanske också från vilket språk namnen hämtats. Men jag är osäker. Någon som vet mer?