Anglifiering och anglocismer är alltid ett hett samtalsämne bland svenska språkbrukare i dag. Får man säga ”starta upp”? Är det verkligen okej att slänga in engelska termer mitt i en mening på svenska? Och hur gör vi egentligen med pluraländelserna på engelska lånord som designer och partner?

En del av anglifieringen kan sägas vara översättning – jag tänker då på dåliga och ologiska översättningar. ”För din information.” är ett exempel jag själv stötte på häromveckan i samband med ett informationsutskick. En annan typ av ologiska översättningar hittar vi på filmtitlar både från förr och nu. På SVD:s kulturblogg kan du läsa om den senaste i raden av urbota dumma och framför allt onödiga översättningar.

/Anna