Mycken kärlek

2012-09-06 av

I en bok om djur, som jag läste för barnen står följande mening: ”När man skaffar hund eller katt som husdjur måste man ha klart för sig att de kräver mycken kärlek.”

Jag studsade till lite för ”mycken” i meningen. Boken är halvbra skriven i allmänhet och jag hade hittat något korrfel tidigare, så när ”mycken” dök upp blev jag förvånad, eftersom jag själv hade skrivit ”mycket” och inte förstod vad det var frågan om.

Men lite efter lite enkla efterforskningar lär jag mig att det heter ”mycken” när ordet beskriver ett substantiv med utrumgenus, alltså ett en-ord, i obestämd singular. Eller heter och heter, det är knappast fel att säga ”mycket”.

Det hela påminner mig också om att det var sjukt länge sedan jag pluggade grammatik, men det har jag faktiskt gjort en gång i tiden.