En tanke slog mig i samband med att jag skulle äta krabba. Krabba ska man äta under den tiden på året då månadens namn slutar på -er, alltså september till december. Tanken som slog mig var således, eftersom det här är en språkblogg, varför de här fyra månaderna har den ändelse de har.

Ibland går det snabbt att få svar, och Wikipedia förklarar att alla månaders namn kommer från latin och att september betyder ”den sjunde månaden”, oktober ”den åttonde månaden”, november ”den nionde månaden” och december ”den tionde månaden”. Skälet till att det blev såhär fel är att den romerska nyårsdagen inföll den 1 mars, vilket också gör skottdagens placering i kalendern mer logisk.

De övriga månaderna, utom april som kommer av latinets ”aperire”, som betyder öppna, har fått namn efter romerska gudar och gubbar: Janus, Februs, Mars, Jupiter (maj (?)), Juno, Julius Caesar och Augustus.

Om romarna fått härja lite längre hade kanske alla månader fått riktiga namn, och inte trista räkneord. Men det borde inte vara för sent att korrigera romarnas försumlighet. Jag tar första steget genom att föreslå att september, som pendang till april, får namnet ”claudo” av latinets ord för ”stänga”. April öppnar för sommaren, och september stänger butiken. Det kan bli svårt för sydligare länder att acceptera, eftersom sommaren pågår längre där. Men eftersom sörlänningarna nu fick bestämma när sommaren börjar kan väl vi i norr få bestämma när den slutar.